Att lära sig att gå igen, ett steg i taget

Vals rörlighetssvårigheter kommer från flera erfarenheter under hennes liv, snarare än en sjukdom ensam. Hon hade polio för nästan 70 år sedan, vilket påverkade hennes högra ben och musklerna på framsidan av låret. Hon beskriver också dåliga erfarenheter av barndomskirurgi och omvårdnad, vilket hon säger bidrog till ytterligare muskelsvinn under knäet, fotfall och långvariga höftproblem. Ytterligare kirurgi och förändringar i benlängd har ökat svårigheterna över tid.

En senare skada gav ytterligare en stor utmaning. I 2012, Val bröt den drabbade höften. Hon säger att benets tillstånd innebar att det inte kunde repareras. Redan före skadan hade hon svårt att gå, med en krycka i trädgården och en mobilitetsskoter eller rullstol för längre avstånd utanför sitt hem.

Hon beskriver sig nu som rullstolsanvändare på heltid. Hon har försökt lära sig att gå igen sedan höftskadan, fortsatte fysioterapi samtidigt som hon fann att rehabiliteringsstödet för hennes speciella omständigheter har varit begränsat.

Det här är åttonde gången i mitt liv som jag måste lära mig att gå igen. Jag vill lyckas.”

Val letade efter stöd som kändes annorlunda än kryckor, gångramar och rollatorer. Hon fann att kryckor förde axlarna uppåt, medan andra gånghjälpmedel gjorde det svårt att hitta en naturlig stående position och gång. Möjligheten till handsfree-stöd överklagade också eftersom hon försökte undvika en axeloperation. I tidigare korrespondens förklarade hon att smärta i vänster arm och axel också gjorde det svårt att driva rullstolen, även under en resa runt en stormarknad.

Under en hemdemonstration med Ewan försökte hon ett litet LifeGlider gånghjälpmedel runt sitt kök. Det som stod ut var förändringen hon kände i sin hållning och hur hennes svagare ben rörde sig.

”Jag blev imponerad av att prova livglidaren som jag omedelbart reste mig upp, nacken förlängdes och axlarna sjönk.”

När hon började gå märkte Val att hennes högra ben följde igenom mer naturligt. Hon kände att hon inte behövde lyfta höften på samma sätt för att ta ett steg. I sina tidigare e-postmeddelanden beskrev hon att hon kände sig mer upprätt och balanserad, för benet framåt utan att svänga ut det och halta mindre.

Dessa förändringar är viktiga för Val, men hennes redogörelse är också ärlig om de praktiska svårigheterna. Att använda LifeGlider gånghjälpmedel är tröttsamt för henne. Hon började med några minuter om dagen, som rekommenderat, och säger att framstegen har varit långsammare än hon skulle vilja. Hon fortsätter övningar för både sitt svagare och starkare ben.

Hennes skor är viktiga. Eftersom hon behöver en skouppbyggnad för att tillgodose skillnaden i benlängd, säger hon att hon bara kan använda LifeGlider gånghjälpmedel med sina korrigerande skor. Hon finner också att dess fotavtryck kan göra det svårt att manövrera i en liten toalett, och att klippa in och ut tar tid. Att hitta ett sätt att fästa bältet med en hand är fortfarande en annan praktisk fråga för henne.

Val ser löfte i vad LifeGlider gånghjälpmedel kan hjälpa henne att göra runt huset, samtidigt som hon vill ha mer praktisk input för att hjälpa henne att få ut det mesta av det. Hennes berättelse handlar om att hitta ett mer naturligt sätt att stå och kliva, vid sidan av den ansträngning och det stöd som hennes egna omständigheter kräver.

”Det är så mycket löfte och jag kan inte få ut det mesta av det.”

Detta är Vals erfarenhet hittills. Hon arbetar fortfarande mot den vandring hon vill uppnå, och har bett Mobility UK om ytterligare stöd. Hennes berättelse beskriver både skillnaden hon kände och de utmaningar hon fortsätter att möta.